sistablomman

Jag läste boken "konsten att förlora" skriven av Mats Hård. Där jag fick denna inspiration!

Han skriver under en pseudonym. Och kan vara helt anonym. Eller ja, vissa klurade säkert ut vem det var till slut.

Men jag? Vem kan veta vem jag är? Kanske folk kommer få en aning.

Mitt syfte var att skaffa en blogg, där jag också kunde skriva under en pseudonym.

Skriva fritt. Om det förbjudna. Om mig och min berättelse. En sådan frestande tanke.

Tänk om jag bara skulle skriva rakt av. Om hemligheterna. Om "det dära". Ska jag?

Hur säker är denna blogg egentligen?. Att stå för mina åsikter är jag inte rädd för, utan att "de" ska veta att det är jag. Hjälp!

Jag är så sugen, att bara skriva allt. Avsvlöja allt! Förutom mitt namn.

Men då kanske någon säger "äh va fan, skriv en dagbok för dig själv eller ngt". Men att ngn annan läser, det är just det som är tjusningen. Tänk om jag kunde avslöja allt det där. Och att ngn läser.  Jag har ju en "normal" blogg också, som jag skriver vardagliga saker. Men tänk om detta skulle bli min blogg där jag berättar "det dära". 

förbjudet, spännande, farligt. Allt.

Hur jävla anonym är man på nätet egentligen??

Äsch. Jag vet inte.

Vi får se!