Den sista blomman
Det var min pappa som gav mig det smeknamnet när jag var liten. Jag var yngst då. Min pappa som är en turkisk man, använde sig alltid av begrepp som "ros" "blomma" osv.
Han tyckte det var fint. Antar jag.
De senare åren slutade han kalla mig för sin sista blomma. Jag tror det var i samband med " det där". Om de inte var lite tidigare.
Ibland undrar jag hur mina föräldrar kunde träffas. Det är som plus och minus. Så olika. Fast vi alla vet ju att pluspoler dras mot minuspoler. Magneter.
Inte för jag vet vem som var plus och vem som var minus. Min pappa kom till Sverige i början av 70 talet tror jag. Som många andra invandrare så kom han hit för arbetskraften som behövdes då. Han träffade Z som han var tillsammans med kanske 2-3 år, de fick min äldsta syster K. Sedan träffade han min mamma, tillsammans fick de först min stora syster I och sen min stora syster M, sen till sist kom jag. Pappas sista blomma.
Vi bodde i orange tegelstenslägenheter norr om sthlm. I en förort såklart. Då var jag yngst.
Idag är vi
Stora syster K: 31 år. Stora syster I: 25 år. Stora syster M : 22 år. Jag som är 20 år.
Lilla syster L : 13 år. Lilla syster S: 7 år. Lille bror A: 6 år.
7 ungar, 6 tjejer och till sist en brorsa. Stora ålderskillnader mellans oss också. Jag är exakt i mitten.
" Du är vågen som ska se till att det är stabilt mellan er syskon", brukade pappa säga till mig.
Jo visst verkligen..
Jag älskade verkligen min pappa.
"Jag älskade verkligen min pappa"
Älskade? Nu då?
Jaa jag förstår..:)
Älskar din blogg och ditt skrivande det är så intressant!
Annars då hur går det med allt?